petrabergquist

Hej, jag skriver adrig något intressant i min blogg. Aldrig något politiskt eller något  som ahr hänt i världen. det blir alltid så att jag skriver om vad jag har gjort eller om vad jag ska göra eller om hur jag mår.. Hur självupptaget låter inte det då? Men anlednigen till att jag skriver så är inte för att jag är en egoist, näe det är för att det känns som ett sätt att lätta sitt hjärta, skönt att skriva när man är arg eller glad eller något. Som om det vore någon som brydde sig.. Jaja.

Iallfall så var jag och Niclas hos mormor och morfar idag och åt vofflor. Det var gott, men just nu orkar jag inte tänka på goda och roliga saker. Näe för morfar han fick cellgifter igår så han mår skit. Han kräktes och låg och kved att han inte orkade mer, det var det värsta mest jävliga jag någonsin sett!!! Min morfar är en riktig kämpe ska ni veta, han är stark som ett berg. Han försöker alltid hålla humöret öppe och vara pigg. Han har varit sjuk i flera år, men han har aldrig visat det som nu. Så om min morfar mår så jävligt som han gjorde imorse då är det på riktigt. Fyfan. Han är ju min bästa vän, han är inte en sådan morfar man går till om man vill ha pengar eller om man är tvingad dit på nån jälva släkt-middag! Näe honom går man alltid till frivilligt. Jag fick så fruktansvärt ont i hjärtat när jag såg honom ligga där. Och stackars mormor. Hon som också är sjuk, hon får bara stå där och låssas som ingenting för morfars skull.

Det känns så jälva overkligt.
Jag fick låna en ängel, som spred sitt ljus i mitt liv i varje andetag.